Flerspråkighet är ingen direkt orsak till SM men sårbarheten med avseende på språkförmåga är en vanlig bakomliggande faktor för utveckling av SM, vare sig för enspråkiga eller flerspråkiga barn.
För flerspråkiga barn kan det vara svårt att skilja mellan den normala ”tysta perioden” som inträder vid inlärning av det andra språket och åkta SM. Det kan vara svårt att skilja mellan SM och den normala ”tysta perioden” som är ett stadium för alla flerspråkiga barn och innebär att barnet under en tid (vanligtvis 3–6 månader) tystnar i förskola/skola där det främmande språket introduceras. Alla flerspråkiga barn har en tyst period, oavsett om det är ens andra eller tredje språk. Den tysta perioden kan vara olika lång beroende på person och situation.
Barnet fokuserar under denna period på förståelse och lyssnande av det nya/främmande språket. Detta kan ta tid men är ett övergående problem och bör inte förväxlas med selektiv mutism. Om barnet under den tysta perioden även tystnar på sitt hemspråk finns det anledning att utreda selektiv mutism.

Flerspråkiga barn med SM tystnar vid ångestpåslag på båda/alla sina språk. Under den tysta perioden utan SM tystnar flerspråkiga barn endast på sitt andraspråk.
Det är säkrare att ställa SM-diagnos om barnet håller tillbaka talet även på modersmålet.
Det är viktigt att detta tas i beaktan under en utredning, och att logopeden/psykologen har kunskaper om hur SM och flerspråkighet funderar.

Dessutom: För SM har påvisats högt samband med ångestproblematik, och man kan därför kolla efter andra tecken som inte handlar om det verbala men ändå är typiska för diagnosen. Några exempel på vad som kan uppstå i miljöer i samband med tystnaden är:

• Barnet har svårigheter med ögonkontakt.
• Barnet har ett tillbakadraget eller fryst kroppsspråk.
• Barnet undviker att använda publika toaletter.

Det har hänt att flerspråkiga barn har feldiagnosticeras med SM eftersom det kan förväxlas med den tysta perioden. Det händer också att flerspråkiga barn med SM inte diagnosticeras, eftersom man tror att tystnaden beror på en ovanligt lång tyst period som kommer att gå över.
Ett flerspråkigt barn med misstänkt SM bör därför utredas av psykolog eller logoped med god kunskap om både flerspråkighet och selektiv mutism.
 

Hur kan vårdnadshavare underlätta för sitt flerspråkiga barn med SM?

Försök att vara involverad i barnets behandling inom vård och skola. Men öva också hemma med att exponera barnet för båda/alla språken. Det betyder inte att ni behöver tala andraspråket i hemmet – både du och ditt barn finner trygghet i att ni talar modersmålet med varandra på ett sätt som känns mest bekvämt för er båda. Men lägg gärna tid på att exponera barnet för sitt främmande språk även utanför skoltid. Det kan ske genom fritidsaktiviteter eller tv-program. Varför inte arrangera en lekdejt med ett barn som talar andraspråket, eller bjuda in en granne på sällskapsspel?

Tala om tystnad rekommenderar:
Om SM misstänks är väntan på att utesluta den tysta perioden inte den bästa lösningen. Korrekt identifiering och bedömning behövs så att behandlingen kan påbörjas vid behov. Kontakta BVC, BUP eller en logoped. Om mottagningen inte har tillräckliga kunskaper om selektiv mutism och flerspråkighet så be om en remiss till annan region där kunskapen finns.
Du som arbetar som pedagog eller lärare kan be vårdnadshavarna berätta för dig hur barnet beter sig i hemmamiljö. Pratar/beter sig barnet på väldigt skilda vis hemma och i förskola/skola kan det vara ett tecken på selektiv mutism. Familjen kan då kontakta BVC, BUP eller en logopedmottagning för utredning. Logopeder och lärare kan få mer information och be om råd hos SPSM.
I övrigt gäller i Sverige samma råd och behandling som för enspråkiga barn med SM. Det är en fördel om behandlaren kan tala barnets båda/alla språk, men det är inget måste.